Jag tycker att det känns väldigt långsökt att Valentinas enda sätt att slippa Julia, skulle vara att spela död. Det är det första som inte alls känns underbyggt i boken. Hon är väldigt duktig på att beskriva vardagslivet, dvs. när det inte händer mycket. Men när hon kommer till punkten då någonting måste hände, lyckas hon inte alls få det att verka äkta. Boken är nämligen tills vändningen väldigt beskrivande och man kommer nära individerna. Handligarna samt det sociala samspelet känns väldigt naturligt.
Alltså är boken som bäst när den bara beskriver vardagen, den är då en fröjd att läsa. Men när det börjar hända mycket är det inte alls naturligt eller rimligt utifrån vad man fått veta om personerna innan. Därför kunde den slutet varit så mycket bättre.
